120

Ligger här i min sjuksäng, och tänker på sånt man behöver tänka på ibland. Bara stanna upp och tänka efter.

Just nu tänker jag på hur lyckligt lottad jag är över att ha en kille som Oskar hos mig. Han har verkligen något som ingen har. Vad det är, det vet jag inte. Han bara har det där "lilla extra" som gör att för mig finns bara han, jag ser ingen annan. Och jag känner fortfarande den här extrema längtan efter honom så fort han åker iväg. Härligt. Han får mig att bli en bättre människa. Bara genom att finnas. Vilken superhjälte.

Ta vara på det fina ni har. Puss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0