15. Happiness
De tre Jennieskratt-stegen. Just to illustrate.
Den första är den här klassiska som jag tror många har, småskrattet. För mycket för fnitter, men lite anonymt ändå. Man låter ofta lite trög.
Den andra är den normala skrattet. (Ja, jag vet att bilden ser helt arrangerad och poserad ut, men som sagt. JUST TO ILLUSTRATE!) Jag låter som Bert and Ernie om jag får säga det själv. Jag må bara bra på många saker, men inte att skratta vackert.
Och till sist, gapskrattet. Iallafall en liten bit av det bli det. Jag har en tendens att svälja skrattet och bara utföra det med min kropp. Gubbar och har öppen mun, men det kommer knappt något ljud. Bara lite glupp. Men efter ett andetag kommer ett gällt och irriterande ljud. Sara mobbar alltid mig för mitt skratt. 
